Vi minns Sabra och Shatila
Massakern i Sabra och Shatila 1982 gjorde att världen fick upp ögonen för det fruktansvärda lidande som det palestinska folket utsatts för när de tvingats lämna sitt land. Än i dag framstår massakern som ett av de värsta övergreppen i denna del av världen. Tyvärr fortsätter lidandet, och de internationella protesterna blir allt tystare.
Den 14 september 1982 exploderar en bomb i centrala Beirut. I explosionen dör den nyvalde presidenten Bashir Gemayel från det kristna, libanesiska falangistpartiet.
Palestinier misstänktes för mordet men senare erkände sig den syriske agenten Habib Tanious skyldig.
Den 15 september omringade israeliska soldater de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila. Under översyn av den israeliska armén förseglades alla vägar in och ut ur lägret och de kristna falangisternas milis trängde in för att hämnas mordet och för att driva ut resterna av den PLO-milis som Israel påstod gömde sig i lägren.
Ett stort antal palestinska män, kvinnor och barn dödades. Enligt israeliska siffror dog mellan 700 och 800 personer medan andra källor uppger att minst 2 000 dödades. Palestinska Röda korset uppskattar att 3 000 personer dödades.
Nyheten om massakern spred sig snabbt över världen och den så kallade Kahan-kommissionen tillsattes vilken fann den dåvarande försvarsministern Ariel Sharon vara personligt ansvarig för att ha ignorerat faran för civilbefolkningen och för att inte ha försökt förebygga och förhindra massakern.
FN:s generalförsamling fördömde den 16 december 1982 massakern som »folkmord« med 123 röster för och noll mot. Massakern ledde till att Israels dåvarande försvarsminister Ariel Sharon tvingades avgå men 2001 återkom han som premiärminister.
Hittills har ingen ställts inför rätta.
Livet idag
Sabra och Shatila är än idag ett område som huserar palestinska flyktingar och enligt UNRWA är cirka 11 000 personer registrerade där men det verkliga antalet boende bedöms vara minst det dubbla.
Det dagliga livet i Shatila fortgår. Det finns en medicinsk klinik och skolor men bostäderna är trånga. Vi har tidigare skrivit om ett ungdomscenter - Shatila Children and Youth Center - där barnen kan leka eller spela boll på den enda öppna platsen i lägret. De får också stödundervisning, kan låna böcker, dansa eller lära sig engelska. Under den heta sommaren bedrivs även läger uppe i bergen. Till stöd för centret finns en svensk insamlingsstiftelse.
Efter explosionen och branden i Beirut har palestinierna i lägret donerat blod, upplåtit sängplatser och på flera sätt försökt vara behjälpliga utifrån sina knappa förutsättningar. Omvärlden fokuserar nu på nödhjälp men kampen för överlevnad i Shatila pågår ständigt.
Mer:
Amnesty: 30 år utan upprättelse – livet efter massakern i Beirut 1982
Shatila barn- och ungdomscenter
Andra inlägg
- IDF och det palestinska skolsystemet: Att ödelägga en generation
- FN-experter: Stater måste följa ICJ:s yttrande
- Vi måste tala om ockupationen!
- Flyktingar i generationer fortfarande på flykt
- Al Nakba – en påminnelse om att visa solidaritet
- Kulturellt folkmord I Gaza
- Oacceptabel säkerhet vid evakuering av sjukhus i Gaza
- FN-organ: Omedelbart eldupphör krävs
- Uppmanas israelisk militär till folkmord?
- Israel inför rätta för misstänkt folkmord