USA och ockupationen av Palestina
När började USA stödja Israel?
USAs tidigare president Harry Truman var den första världsledaren som erkände Israel 1948.
Erkännandet kom delvis på grund av personliga band, då Trumans tidigare affärspartner, Edward Jacobson, stödde att USA skulle erkänna Israel som en stat. Men det fanns också strategiska överväganden: detta var precis efter andra världskriget, när det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen tog form, och Mellanöstern, med sina oljereserver och strategiska vattenvägar (Suezkanalen) var ett viktig slagfält för supermakterna. USA tog över från starkt försvagade europeiska makter och blev den primära maktfaktorn i Mellanöstern.
Sedan 1967 års krig, där Israel besegrade arméerna i Egypten, Syrien och Jordanien och ockuperade resten av det historiska Palestina – såväl som en del territorium från Syrien och Egypten, har USA otvetydigt agerat för att stödja Israels militära överlägsenhet i regionen och för att förhindra fientliga handlingar mot den från arabiska nationer.
I kriget 1973 besegrade Israel egyptiska och syriska styrkor. För att slå in en kil mellan Egypten och Syrien, och omintetgöra sovjetiskt inflytande, använde USA efterdyningarna av kriget för att lägga grunden för ett fredsavtal mellan Israel och Egypten som så småningom cementerades 1979.
Har det påverkat USA:s stöd till Israel?
Ja, Israel är den största mottagaren av USAs bistånd till andra länder under eran efter andra världskriget.
År 2016 undertecknade dåvarande presidenten Barack Obama ett försvarsavtal med Israel som gav 38 miljarder dollar i amerikanskt militärt stöd under 10 år, inklusive finansiering av försvarssystemet Iron Dome.
Tänk då på att Israel inte precis är i behov av hjälp. Det är ett höginkomstland med en blomstrande högteknologisk sektor.
Vilken roll har den allmänna opinionen spelat?
Den amerikanska opinionen har länge varit för Israel och mot palestinierna, delvis för att Israel har en överlägsen PR-maskin. Men våldsamma handlingar, som då pro-palestinska grupper 1972 dödade 11 israeliska olympiska idrottare i München, skapade också sympati för Israel.
Har sympatin vacklat?
Ja, enligt en årlig undersökning gjord av Gallup stödjer nu 25 procent av amerikanerna den palestinska frågan och 30 procent är positiva till de Palestinska myndigheterna.
Men Israel har fortfarande mycket högre stöd av den amerikanska opinionen.
Samma Gallup-undersökning visade nämligen att 58 procent av amerikanerna sympatiserar mer med Israel, och 75 procent av amerikanerna upplever Israel vara positivt.
Hur är det med pro-israeliskt politiskt inflytande?
Det finns ett antal organisationer i USA som förespråkar USAs stöd till Israel. Den största och politiskt mest mäktiga är American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).
Medlemmar av organisationen utövar inflytande genom gräsrotsorganisationer, opinionsbildning och insamlingar bland amerikanska judar i USA såväl som kristna evangeliska kyrkor.
AIPAC håller en årlig konferens i Washington DC, med cirka 20 000 deltagare, där amerikanska politiker gör personliga framträdanden. President Joe Biden och tidigare president Donald Trump har gjort framträdanden liksom Israels dåvarande premiärminister Benjamin Netanyahu.
Pro-israeliska intressegrupper donerar miljoner till amerikanska federala politiska kandidater. Under kampanjen 2020 donerade pro-israeliska grupper nästan 31 miljoner dollar, varav 63 procent gick till demokrater och 36 procent till republikaner.
Vilka är några av USAs politiska tungviktare i Israels ringhörna?
Tidigare president Trumps stöd för Israel drevs av evangeliska kristna och han var en pålitlig försvarare av Israel under sina fyra år i ämbetet.
En stor majoritet av den amerikanska kongressen i de demokratiska och republikanska partierna är uppenbart pro-israeliska.
Representanthusets talman Nancy Pelosi, husets majoritetsledare Steny Hoyer och senatens majoritetsledare Chuck Schumer, alla demokrater, har lång erfarenhet av att stödja Israel och uttrycker starkt stöd för Israels rätt till självförsvar i tider av konflikt.
På frågan om mer behövde göras för att stoppa Israels då pågående attack mot Gaza, svarade Pelosi: "Faktum är att vi har en mycket nära relation till Israel, och Israels säkerhet är en nationell säkerhetsfråga för oss /.../". Hon fortsatte “Hamas hotar säkerheten för människor i Israel. Israel har rätt att försvara sig”.
Vem är då i palestiniernas ringhörna?
Den palestinska synen har länge representerats av den amerikansk-arabiska antidiskrimineringskommittén (ADC), som grundades 1980, samt USA:s kampanj för palestinska rättigheter, ett aktivistnätverk som grundades 2001. Pro-palestinska grupper bidrar dock inte alls lika mycket till utgifterna för USA:s federala kampanjer.
Finns det några tungviktare i Washington som prioriterar frågan?
Inom 48 timmar efter invigningen utsåg Barack Obama sitt särskilda sändebud i Mellanöstern, George Mitchell, vilket signalerade hans avsikt att prioritera konflikten. President Trump, som tidigt under sin mandatperiod talade om att skapa "århundradets uppgörelse", presenterade en detaljerad plan för att lösa konflikten och investerade betydande politiskt kapital i att etablera och främja israeliska förbindelser med länder i regionen och utanför.
Enligt United States Institute of Peace (USIP) har dock inte Biden-administrationen prioriterat den israelisk-palestinska konflikten på sin utrikespolitiska agenda.
Strax efter att vapenvilan i Gaza tillkännagavs sa Biden att han pratade med premiärminister Netanyahu sex gånger på några dagar. Detta tillvägagångssätt var en lägre profil än USA:s engagemang 2012 och 2014 när Obama-administrationen skickade utrikesminister Clinton respektive Kerry till regionen för att försöka få till stånd en vapenvila. Rapporter tydde dock på att Washingtons tålamod höll på att ta slut och att de senaste samtalen kännetecknades av bestämda och tydliga varningar till Netanyahu.
Biden och medlemmar av hans administration har upprepade gånger sagt att USA anser att palestinier och israeler "förtjänar lika mått av säkerhet, frihet, möjligheter och värdighet." Denna jämlikhet är ett avsteg från den tidigare administrationens tillvägagångssätt, där det internationella samfundet enbart såg palestinska rättigheter som strävanden.
Den amerikanska utrikesministern, Blinken, sa att USA motsätter sig alla åtgärder från endera sidan som "antingen riskerar att utlösa våld eller ... i slutändan undergräver möjligheten att återvända till planen på två stater." Han listade (de illegala) bosättningarna bland sådana åtgärder, liksom exempelvis rivningar av hus och vräkningar. Biden har också enligt uppgift direkt avvisat att ge sitt stöd till alla framtida planer från Israel på att annektera Västbanken.
Blinken delade upp administrationens nästa steg i konflikten i tre tydliga faser:
- Fokus på humanitära och akuta behov av återuppbyggnad i Gaza
- Fokusera på israeliska och palestinska åtgärder som syftar till att minska spänningen och minimera eller förhindra förnyat våld
- Bygg på de tidigare stegen för att förbättra människors liv och addera värdighet och hopp
Dessa steg skulle kunna ge en bättre miljö där en ansträngning för att uppnå en tvåstatslösning skulle kunna ske.
Tidigare president Jimmy Carter, demokrat, banade väg för dagens progressiva med en bästsäljande bok från 2006 med titeln Palestine: Peace Not Apartheid och inom USA:s demokratiska parti finns nu en växande fraktion som stödjer palestinierna och dessa har fått en mer framträdande plats på den nationella scenen.
Ledande bland dem är senatorerna Bernie Sanders och Elizabeth Warren. Sanders och Warren har krävt att USAs militära hjälp till Israel ska villkoras av palestinska mänskliga rättigheter.
De yngre nykomlingarna i amerikansk politik är inte lika beroende av de traditionella strukturerna av insamlingar och är mer motiverade av oro över Israels behandling av palestinier i Gaza, Västbanken och i Israel.
Som exempel har personer i representanthuset, som Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Ayanna Pressley och Rashida Tlaib (den första palestinska amerikanen som valts in i kongressen), dykt upp som ledande röster för palestinier.
Andra inlägg
- Ockupationen och den palestinska barnboken
- Sjukvårdskrisen i Gaza: En humanitär katastrof
- IDF och det palestinska skolsystemet: Att ödelägga en generation
- FN-experter: Stater måste följa ICJ:s yttrande
- Vi måste tala om ockupationen!
- Flyktingar i generationer fortfarande på flykt
- Al Nakba – en påminnelse om att visa solidaritet
- Kulturellt folkmord I Gaza
- Oacceptabel säkerhet vid evakuering av sjukhus i Gaza
- FN-organ: Omedelbart eldupphör krävs