Israel stjäl palestinsk kultur

Mat, träd och orm kidnappade av ockupationen

När mat-sajten ”BuzzFeed” för några år sedan listade ”17 otroliga desserter från hela världen” kom den palestinska Knafeh med på listan – men som israelisk! Det är ingen tillfällighet. Eftersom Israel inte har någon egen kulturhistoria i området har man frikostigt lagt sig till med urbefolkningens kläder, mat och traditioner, och kallar dem sina egna. Den sirapsdrypande sötsaken Knafeh, med ursprung kring Nablus i den ockuperade Västbanken, är kanske den mest symboliska matstölden – även om falafel, hummus och maftoul (palestinsk couscous) också i olika grad ”införlivats” i det israeliska kulturarvet.

Samma sak med olivträdet. Utanför byn al-Walaja, väster om palestinska Betlehem, finns ett olivträd som enligt bedömare är mellan 4.000 och 5.000 år gammalt. Trädet fanns alltså på plats en oändlighet innan någon israelisk stat var påtänkt i området. Trädet, i folkmun kallat ”modern till alla olivträd” är 12 meter högt, har en stam med 25 meters diameter och ger vissa år upp till 600 kilo olivolja. 

När olivträdet 2007 utropades till Israels nationalträd var det ett slag i ansiktet på den palestinska ursprungskulturen – inte minst då Israels armé och illegala bosättare genom åren sågat ner miljontals olivträd för palestinierna!

Ett annat exempel på den kulturella kidnappningen är den palestinska huggormen. Ormen, en ovanligt giftig släkting till vår egen huggorm, identifierades som egen art 1938 under den brittiska mandattiden i Palestina – och även här alltså tydligt före tillblivelsen av staten Israel. När Israel nu utropat ormen till ”nationalorm”, och döpt om den till ”Land of Israel Viper”, är det ett klart brott mot FN:s Konvention om biologisk mångfald (1992), som Israel undertecknat och som fastställer att en stat har suverän rätt till sina egna biologiska resurser. Den palestinska myndigheten har inlett en process för att komma till rätta med denna kulturstöld.

En inte betydelselös händelse är den som den holländsk-israeliske filmaren Benny Brunner beskrivit i sin dokumentär ”Det stora bokrånet”, som handlar om stölden av en stor del av det palestinska skriftliga kulturarvet. Minst 70.000 böcker, manuskript och tidningar, som under den etniska rensningen 1948, stals ur de hem vars invånare just fördrivits.

Brunner ser inget omedelbart ont uppsåt i stölderna, som i många fall kan ha skett för att rädda kulturvärden. Men följden för det palestinska samhället blev dock dramatisk: inga böcker, inga tidningar, ingen teater, ingen bio – en kulturell öken. Många år senare är böckerna fortfarande beslagtagna och undanstoppade under rubriker som ”Frånvarandes egendom”. Det mesta går antagligen att återföra till den erkända palestinska staten för att utgöra traditionell grund för ett framtida kulturbygge.

Gunnar Olofsson, styrelseledamot i Palestinagrupperna i Sverige

4 Apr 2019