Arkeologi som politiskt verktyg i Palestina

I Israel är arkeologi ett i högsta grad politiskt verktyg som påverkar markrätten för kristna, muslimer och judar. Under kriget 1967 ockuperade Israel hela det historiska Palestina, inklusive östra Jerusalem, Västbanken och Gaza, samt de syriska Golanhöjderna och Sinaihalvön. Efter 1967 hamnade ansvaret för landets kulturminnesvård under Israels militäre befälhavare. Som om Sveriges ÖB skulle vara riksantikvarie... Israelisk militär ansvarar för utgrävningar på större delen av Västbanken som erövrades 1967 och endast militär kan bevilja utgrävningstillstånd.

Sedan oktober 2000 har kulturarvet i Palestina utsatts för bombanfall och granatattacker. Skadorna går inte att reparera, särskilt i historiska städer som Betlehem, Hebron, Jenin, Gaza, Rafah, Nablus m. fl. Ett annat allvarligt hot är den avskiljningsmur som Israel har låtit bygga på ockuperat palestinskt territorium, även i och omkring Jerusalem. Ett stort system av betongmurar, taggtråd och skyttegravar skär in i Västbanken och Gaza. 462 israeliska bosättningar på palestinskt område kontrollerar mer än 900 fornminnesplatser. När utbyggnaden av muren är klar kommer Israel att ha kontroll över mer än 4500 fornminnesplatser.

(Foto:Ahmed Abu Hameeda)

Palestinska arkeologer betonar kulturarvets betydelse för deras historia som utgör en del av folkets identitet. Ockupationen av landet har i stort sett gjort det omöjligt för dem att arbeta. Belägringar, utegångsförbud och militära avspärrningar har hindrat palestinska myndigheter från att skydda kulturarvet. Under det senaste kriget mot Gaza förstördes en forntida hamn och en osmansk byggnad.

Dr Hamdan Taha har varit chef för Palestinas kulturarvsmyndighet som inrättades 1994. Han var också samordnare för världsarvsprogrammet i Palestina. Taha betonar att kulturarvet representerar det palestinska folkets historia och utgör en del av folkets identitet och han är orolig för framtiden. Arkeologernas arbete har successivt försvårats. Han menar att israelerna beter sig som plundrare då de gräver i ockuperat land. "De förvandlar arkeologin från vetenskap till skattjakt", säger Taha.

Den israeliska arméns arkeologer säger att deras arbete är nödvändigt för att skydda viktiga fynd från palestinska tjuvar. En israelisk stabsofficer för arkeologi säger: "Vårt arbete är främst att bevara områdets historia", säger han. "Vi måste ta hand om dem, skydda dem, försöka undvika att banditer förstör dem".

"Men utgrävningarna på Västbanken offentliggörs inte av armén", säger den israeliska arkeologen Rafi Greenberg på Emek Shaveh, en vänstergrupp av arkeologer som är kritiska till den israeliska militärens grävningar. "De publicerar inte utgrävningarna, listan över fynd eller var de förvaras", säger Greenberg. Emek Shaveh menar även att man ignorerar nyare historia om muslimer och kristna och bara fokuserar på den bibliska perioden.

Nyligen beslutades att de israeliska arkeologernas identitet ska förbli hemligstämplad för att skydda dem från bojkotter av kollegor runt om i världen. 2019 beslutade Högsta domstolen i Israel att man inte är skyldig att lämna ut information om arkeologiska utgrävningar på Västbanken.

Keramikskål med ansikte, 6e årh. e Kr. En s.k. Besvärjelseskål, magisk skål eller 'djävulsfälla' är en form av tidig skyddande magi som finns i vad som nu är Irak och Iran. Texten var skriven i en spiral och rörde sig mot centrum. Skålarna begravdes med framsidan nedåt och var avsedda att fånga demoner. De placerades vanligtvis under tröskeln i hemmen och på gravplatser. Funnen på Västbanken och bortförd av israeliska "arkeologer". Denna skål är utställd på Bible Lands Museum i Jerusalem. (Foto: Amanda Borschel-Dan/The Times of Israel)

Den bibliska arkeologin - en miljardindustri

När staten Israel bildades 1948 fick den bibliska arkeologin genast hög prioritet. Bibeln var den ”historiebok” som berättigade judarnas anspråk på det heliga landet. Den bibliska världsbilden har kunnat upprätthållas då judiska och kristna fundamentalister i över hundra år finansierat arkeologiska projekt, genomfört utgrävningar samt med ensamrätt tolkat fornfynden.

Tråkigt nog är den till stor del ett falsarium.

Den bibliska arkeologin har blivit en miljardindustri och en ultrareligiös, amerikansk specialitet, präglad av bedrägerier och forskningsfusk. En del av det evangelikala samfundet anser att det judiska folkets återkomst till sina förfäders land är nödvändig för Messias återkomst. Arkeologiska fynd används i ett politiskt och ideologiskt sammanhang som teoretiskt bevis för det judiska arvets betydelse över palestinska kopplingar till landet.

Hundratals platser i Palestina har plundrats och en illegal handel med kulturföremål har länge pågått. Hobby Lobby är en USA-baserad konsthandlare som har donerat miljoner till israeliska bosättningar, samt till ”arkeologer” som plundrar Palestinas kulturarv. I omgivande arabländer är försäljning av arkeologiska fynd förbjuden. Men det ordnas enkelt då uppgrävda fynd förs till Israel att säljas. Där är det tillåtet.

En som var tidigt ute med att plundra fornfynd var Moshe Dayan, känd världen över sedan Sexdagarskriget 1967 då han var försvarsminister. Mindre känt är att Dayan var en rovgrävare och antikvitetstjuv av väldiga mått, till arkeologernas förtvivlan. Dessa stölder, många på palestinsk mark, var möjliga genom hans militära befogenheter. Hans samling av antikviteter såldes så småningom av hans fru till ett museum i Israel.

Gaza har sällan förknippats med vare sig arkeologi eller en lång och rik historia. I tusentals år var platsen ett handelscentrum och en förbindelselänk mellan Asien, Afrika och Europa. På 1300-talet f.Kr. fanns här en av det faraoniska Egyptens yttersta utposter på gränsen mot Kanaan. Ruinerna av en stor bronsåldersstad har grävts fram i Gaza och har visat sig vara ett stort handelscentrum från omkring 1650 till 1300 f.Kr. Fynd av guldsmycken och importerad keramik från Tel el-Ajjul visar på de kanaanitiska invånarnas välstånd. De verkar ha bytt krukor med olja och vin samt rökelse mot keramik. Föremålen tyder på mer än 500 års obruten handel mellan staden vid havet och andra medelhavsfolk, särskilt de forntida cyprioterna.

Även i Gaza sker en omfattande förstörelse av forntida platser och plundring av föremål. Dvs om de inte på något sätt belägger en judisk närvaro, gärna med stöd av Bibeln.

En s.k. dubbelfigurin i terrakotta, troligen från Syrien. Funnen på Västbanken och bortförd av israeliska "arkeologer". Utställd på Bible Lands Museum i Jerusalem. (Foto: Amanda Borschel-Dan/The Times of Israel)

Försvar av kulturarvet

Emek Shaveh är en israelisk NGO (icke-statlig organisation) som arbetar med att försvara kulturarvet "som tillhör medlemmar från alla samhällen, religioner och folk". Den bildades 2008 och består av israeliska arkeologer som motsätter sig att arkeologin används i politiska syften. De menar att man ignorerar nyare historia om muslimer och kristna och bara fokuserar på den bibliska perioden.

"Arkeologi handlar inte om nationer, eller att framhålla en kultur före någon annan. Det handlar om världsarv, och det ville Unesco värna i sin resolution. Där kritiserades de illegala aktiviteter som förändrar karaktären på staden", säger Mizrachi, ledare för Emek Shaveh. De illegala aktiviteter han syftar på är de olika byggen av parkeringsplatser, höghus och tunnlar som Israel genomför i östra Jerusalem, mark som enligt internationell lag ockuperas av Israel. Emek Shaveh vill istället föreslå en alternativ, vidare tolkning av arkeologin som vetenskap och framförallt öppna en diskussion om arkeologin som religiöst och politiskt verktyg.

"Israel använder arkeologi som ett politiskt verktyg i östra Jerusalem och på Västbanken för att försöka rättfärdiga sin närvaro", säger Mizrachi. "Evangelikaler forskar inte till förmån för lokalsamhället utan för sin egen skull och för att stödja ockupationen."

Yonathan Mizrachi är en av de israeliska arkeologer som oroas över det låga europeiska stödet för Unescos resolution av år 2017. Sverige var det enda europeiska land som röstade ja till resolutionen, där Israel uppmanas att upphöra med utgrävningar i den ockuperade östra delen av Jerusalem.

Palestinas fall stöds av Unesco, resolutioner från FN:s säkerhetsråd och Haagkonventionen från 1954, ett internationellt fördrag som fungerar som en ram för att skydda kulturarvet i tider av väpnad konflikt.

Arkeologi har alltid varit politik. De viktigaste finansiärerna av grävningarna i Jerusalem är Shalem Center och Elad, två organisationer på högerkanten, som öppet arbetar med att fördriva palestinier.

Källor utöver länkar i texten:

Sverige blundar för Israels brutala politik

Om arkeologi och nationalism

Bibeln och arkeologerna (Furuhagen)

Arkeologi med politiska undertoner på Shiloh

Den etniska rensningen av Palestina (Pappe)

I skuggan av muren (Tomas Andersson och Stefano Foconi)

Politics of archaeology in Israel and Palestine

In West Bank, Israeli And Palestinian Archaeologists Both Lay Claim To Heritage

Artifacts stolen and smuggled in the West Bank now on display in Jerusalem

Läs också: https://www.palestinagruppenstockholm.se/kolonial-historiestold.

Marie-Louise Winbladh
Arkeolog, författare, forskare