Är ockupationen olaglig?

Det har nyligen kommit två intressanta artiklar som belyser frågan om Israels ockupation av andra länders territorium och vad internationella och svenska lagar har att säga om den.

Palestinagruppernas ordförande Henrik Carlborg har skrivit en artikel om aggressionsbrottet, och även om det inte anges i titeln handlar artikeln helt om Israels angreppskrig och ockupation. Artikeln på svenska finns inte tillgänglig på nätet men nyligen kom en engelsk översättning som går att ladda ner som pdf.

FN-rapporten är en oberoende publikation som beställts av FNs Generalförsamlings kommitté för det palestinska folkets oförytterliga rättigheter (CEIRPP). Inledningsvis förklaras att analys och uttalanden inte nödvändigtvis behöver återspegla FNs eller kommitténs uppfattning. I rapporten ges klara rekommendationer om hur aggressionen ska upphöra och kompenseras. Utöver bedömningar utifrån lagar och konventioner görs där jämförelser med andra ockupationer och vilka konsekvenser de har lett till. Två slutsatser är värda att lyfta fram direkt:

  1. Ockupationen konstateras vara olaglig. Israel ska därför släppa palestinska politiska fångar, återlämna egendom inklusive kulturella egendomar och föremål som beslagtagits av ockupationsmakten, nedmontera olagliga israeliska bosättningar på den ockuperade Västbanken och i Östra Jerusalem, lyfta blockaden av Gazaremsan, avveckla diskriminerande apartheidlagar, politik och praxis, samt avveckla ockupationsmaktens administration. Denna avveckling och tillbakadragande av all militär ska ske utan förhandling. Något byte av land för fred kan inte vara aktuellt, eftersom det palestinska folket har absoluta rättigheter till självbestämmande och permanent suveränitet över land och naturresurser.
  2. Andra stater har skyldighet att se till att ockupationen avslutas. Som svar på Israels allvarliga förbrytelser mot internationell lag ska andra stater omedelbart införa sanktioner och motåtgärder, inklusive ekonomiska restriktioner, militärt embargo och avslutande av diplomatiska och konsulära relationer. Under FNs överinseende måste det internationella samfundet omedelbart arbeta för att tillgodose det palestinska folkets kollektiva rättigheter, inklusive flyktingar och exilpalestinier, för att åstadkomma en fullständig avkolonisering.

Både i Carlborgs artikel och i FN-rapporten anges att kriget 1948-1949 mellan Israel och arabländer startades genom aggression från Israels sida. Den bestod i den etniska rensningen av mellan 200 000 och 300 000 palestinier fram till att Israel utropades. Fördrivningen drabbade båda de områden som enligt delningsplanen skulle bli judiska respektive palestinska, och fortsatte så att det totala antalet blev ca. 700 000 – 800 000. Sionisterna hade accepterat delningsplanen men flyttade fram gränserna in på arabiskt område, vilket tillsammans med fördrivningen ledde till att arabländerna angrep Israel direkt efter att staten utropats. Intressant är att de jordanska, irakiska och libanesiska styrkorna aldrig gick in i det område som enligt delningsplanen skulle bli judiska. De jordanska styrkorna lyckades förhindra att större delen av Västbanken ockuperades av Israel.

Sexdagarskriget 1967 inleddes med ett oprovocerat anfall av Israel mot Egypten, där flygvapnet förstördes. Det är helt uppenbart och klart visat i båda dokumenten att detta var en aggression utförd av Israel. Det visas också klart att ockupationen pågått orimligt länge och inte kan försvaras med något behov av säkerhet för Israel. Det gäller också muren som påbörjades 2003.

Oktoberkriget 1973 inleddes med att Egypten och Syrien anföll. Genom att det arabiska territoriet med Västbanken, Sinaihalvön och Golanhöjderna var ockuperat av Israel kan anfallet motiveras som ett försvar. Carlborg för ett långt resonemang och konstaterar att det inte är alldeles uppenbart om de inledande militära operationerna var lagliga. Vid vapenvilan uppmanades parterna att följa Säkerhetsrådets resolution 242 som innebär att Israel ska dra tillbaka sin militär från de områden som ockuperades 1967. Som konstateras i den aktuella FN-rapporten har det inte skett trots att det gått 56 år. Där konstateras också att civila bosättningar och övertagande av egendomar är absolut förbjudna enligt Fjärde Genèvekonventionen.

Speciellt FN-rapporten visar mycket tydligt att Israel bryter mot FNs Apartheidkonvention, och räknar upp det stora antal andra FN-organ och civila organisationer som kommit till samma slutsats. Carlborg konstaterar att dessa brott mot mänskligheten mycket väl kan komma att tas upp av åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen, liksom attacker mot civila och byggandet av bosättningar på ockuperat område.

Den avslutande meningen i FN-rapporten uppmanar till att full och likvärdig ersättning ska tilldelas palestinska individer, företag och enheter för den skada de lidit genom Israels beslagtagande av land och egendom, husrivningar, plundring av naturresurser, förnekande av rätten att återvända och andra krigsbrott och brott mot mänskligheten som utförts för koloniala syften och i syfte att annektera av en olaglig ockupant. Som påpekats tidigare i rapporten är det FNs ansvar att se till att Palestina avkoloniseras, och FN har ett särskilt ansvar att övervaka att flyktingar återvänder och att den olagliga ockupationsmaktens administration avvecklas samt att militären dras tillbaka.

Henrik Carlborg: Aggressionsbrottet – myter, fakta och svensk lag. Juridisk Tidskrift 2022/23 s. 507-522.

Henrik Carlborg: The Arab-Israeli Wars | The Crime of Aggression: Myths, Facts and Swedish Law. Law for Palestine July 23, 2023.

Committee on the Exercise of the Inalienable Rights of the Palestinian People: The Legality of the Israeli Occupation of the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem. 2023. 

 

Tomas Cronholm

10 Sep 2023